Jag har fått så många meddelanden de senaste veckorna.
Från ryttare på olika nivåer.
Från föräldrar. Funktionärer. Tränare. Domare.

Många berättar om människor de mött som förmedlar feedback med respekt, tydlighet och omtanke – och det värmer. För så ska det vara.
Och det är inte mer än rätt. För personer som väljs till överordnade roller måste också föregå med gott exempel när det gäller etik och bemötande.

Men ännu fler hör av sig om det motsatta.

Om hårda ord i stallet, på parkeringar, på läktare.
Om diskussionstrådar där man blivit omnämnd – men aldrig tilltalad direkt.
Om rykten som sprids.
Om känslan av att bli osäker – eller att helt tappa lusten att åka på tävling.

Inte för att man gjort något fel.
Utan för att andra uttrycker subjektiva åsikter från en position där man borde vara objektiv.

Och jag undrar…
På vilket sätt bidrar det här till förbättring?

Häromdagen läste jag i en av ridsportens tidningar om en landslagsryttare som väljer att stryka sin häst efter att inte ha kommit igenom en besiktning.
Ryttaren tackar nej till ombesiktning – för att vara helt säker på att inget förbises.
Ett beslut som borde ses som ansvarsfullt och professionellt, om man vill värdera det annat än ett självklart val.

Men vad händer?

Folk börjar spekulera.
Skriver om skador, gissar om orsaker, uttalar sig som om de visste.
Kommentarer– utan insyn, utan fakta, utan ansvar.

Och jag frågar igen:
Hur bygger det här en tryggare sport?
Hur lyfter det vårt djurskydd? Vår etik? Vårt klimat?
Att uttrycka sig är en frihet.
Men varje ord vi yttrar – eller skriver – är också ett val, liksom att behålla en elak kommentar för dig själv.

Feedback som bygger – kräver mod, närvaro och omtanke.
Att uttrycka sig med omtanke innebär inte att vi undviker det svåra –utan att vi tar ansvar för hur vi gör det.
Vill du vara en som höjer nivån?
•Som vågar ställa frågor direkt – med respekt?
•Som ser skillnad på spekulation och samtal som faktiskt bygger?

Vi kan vara tydliga. Vi bör vara engagerade.
Men vi måste också se hur vi gör det – annars riskerar vi att skapa en miljö där fler slutar våga försöka.