Det börjar ofta i något litet.
En kommentar. Ett meddelande. Ett tonläge.
Du kanske lägger upp en video från stallet – en ridtur du var stolt över.
Men istället för glädje kommer en kommentar som fastnar.
Som viskar:
“Stackars häst.”
Eller:
“Hur kan du?”
Ofta från människor du aldrig ens har mött.
Ibland behöver du inte ens vara måltavlan själv.
Ibland räcker det att läsa kommentarerna när en toppryttare får kritik –
och oron kryper in:
Om inte ens de klarar sig, hur ska jag då våga?
Det är lätt att bli tyst då.
Att dra sig undan.
Att inte våga lägga upp något som inte är perfekt.
Jag möter ryttare som inte längre vill bli filmade.
Som inte vill att någon ska titta när de tränar – inte för att de gör något fel,
utan för att de är rädda för risken att bli dömda.
Inte av sin tränare – utan av världen där ute.
Vi lever i en tid där kommentarsfält är fyllda av tyckanden, elakheter och pekpinnar.
Och ja – vi måste prata om djurvälfärd.
Vi ska granska, belysa och utveckla vår sport.
Men hur vi pratar är avgörande.
För hat bygger inga broar.
Det skapar rädsla.
Och tystnad.
Livet med häst är långt ifrån perfekt.
Det är rufsigt. Lerigt. Vackert. Frustrerande.
Och alldeles, alldeles magiskt.
Det är träningspass som inte går som man tänkt sig, det finns dagar då händerna blir för hårda eller man tappar balansen.
Man har en häst som tuggar mycket på bettet, kanske är tittig och skyggar för något som inte finns eller blir rädd och hoppar iväg.
Men det betyder inte att intentionen är fel eller att man ens har gjort något fel.
Eller att kärleken saknas.
Vi gör inte det här för applåder.
För kontakten.
För kärleken.
För glädjen.
Det här inlägget är inte ett svar på allt.
Men det är ett steg.
Ett steg mot något mjukare.
Mänskligare.
Och du –
du får känna oro ibland.
Du är inte ensam.
Och du är inte mindre värd för att du inte gör “rätt” i andras ögon.
Jag fortsätter skriva.
För dig. För mig. För oss alla som älskar – och ibland tvivlar.
För om vi vill skapa en tryggare värld för både oss och våra hästar,
behöver vi också se över något annat:
Hur vi pratar med – och om – varandra.
Om hur ord kan bära, bygga, bryta eller hela.