Hur klimatet gör ont – även när man gjort allt rätt.
För det här handlar inte om ryttare som brutit mot regler. Tvärtom.
Det handlar om ryttare som rider med tillåten utrustning, som visar god ridning, och som får höra att hästarna ser fina ut men ryttaren lämnar ändå med en klump i magen.
Jag fick ett meddelande om en situation efter en bettkontroll efter en ritt med fin bedömning.
En överdomare uttryckte sig klumpigt och nedvärderande.
Kommenterade bettets konstruktion – trots att det var godkänt – och sa att det tydligt syntes hur ryttarens hand skadat hästens mun.
Dagen efter kördes hästen till veterinär –för att ryttaren var livrädd att ha orsakat smärta.
Men vet du vad?
Veterinären hittade ingenting.
Inga skador. Allt såg fint ut.
En annan ryttare deltog på programridning för att prova ett medelsvår program.
Efter ritten säger domaren:
Jag är för hästvälfärd – jag tycker inte kandar ska användas.
Samma domare säger också att ekipaget var väldigt fint, och att ryttaren red mycket bra.
Men gissa vad som fastnade?
Jo, meningen som fick ryttaren att ifrågasätta sig själv.
Är jag inte för hästvälfärd?
Valde jag fel?
Trots att kandar är tillåtet och korrekt använt.
Båda hästarna i dessa exempel mådde bra.
Båda ryttarna följde reglerna.
Båda fick höra att ridningen var god.
Ändå lämnade ryttarna med en oroskänsla.
Det här är inte en kritik mot regler.
Det är en reflektion över samtalston.
För det spelar roll hur vi pratar.
Hur vi uttrycker oss i roller där vi förväntas vara objektiva, lyfta snarare än sänka, vägleda snarare än döma.
När ryttare börjar misstro sig själva trots att de gjort rätt, när man går hem med skam istället för insikt – då behöver vi stanna upp.
Om vi verkligen vill se utveckling,
då räcker det inte att prata om förändring.
Vi måste också ta ansvar för hur vi formar den.
Nästa inlägg blir om vad som händer i och med kroppen när oron får bita sig fast.
Tills dess – tack till alla som hört av sig.
Du är inte ensam.
Dina känslor är inte överdrivna.
Vi behöver bara börja prata om dem.
Tillsammans..
Wisbohammar 